Jag måste erkänna en sak - jag har begär till min kompis, kompis syskrin. Det är stort, bärbart, har ben och är målat i någon blek grön färg som skavts av med tiden. Jag har inte sett det på nästan ett år, men kan inte låta bli att tänka på det ibland. I min jakt på ett liknande har jag ropat in två substitut på auktion.
Först ropade jag in den här runda tingesten från 60-talet (?). Den har sin charm, men är allt för liten och bräcklig för att transporteras mellan hem och vävstuga flera gånger i veckan.
För en månad sen ropade jag in den här, som i formen är rätt men inte har förlagans storlek och färg. Kan man tillåta sig att måla den? Och kanske såga av benen så att den inte välter?
Jag köpte den fylld till bristningsgränsen med lika delar skräp och textila fynd. Jag hade hoppats hinna sortera i helgen inför inlägget, men nu får jag istället anledning att återkomma när jag gått igenom innehållet.
I skrinet ska det här syetuit, som jag köpt på loppis, ligga. Det är slitet och väl använt, men ändå finns allting kvar. Charmigt!
.Jag fortsätter att leta efter mitt drömskrin.
.Ha en bra start på veckan!
.Viktoria
5 kommentarer:
Kul med gamla sygrejor. Jag syr inte mycket själv men ändå kan jag uppskatta det vackra i sakerna. Hoppas att du hittar ditt drömskrin snart :)
Kram Jenny
De kanske inte är som i din dröm men väldigt söta ändå.
Vilka skönheter.... så hur ser då det perfekta ut????? kram Annika
Roligt att du är tillbaka från vintersemestern. Hoppas du klarade dej utan brutna ben. Det är väl full fart på din mattvävning nu.
Birgitta
Tack för fin kommenter!
Hoppas du hittar ditt syskrin snart:)
Jag har vävt ett par mattor hos min gammelmormor när hon fortfarande levde(en finns med på min blogg), hon var en äkta väverska:) Jag har fått äran att ta över hennes vävstol men än så länge har jag ingen plats för att ha den uppe. Synd, ibland blir jag verkligen sugen att väva. Men det kommer en tid för vävstolen och mig, det vet jag:)
/Lina
Skicka en kommentar